3. Jag finner kunskap från mitt inre
Lyssna till artikel 3 av Kärleksmanifestet här:
Jag gick på Handelshögskolan i Göteborg på Internationella ekonomlinjen i mitten av nittiotalet. Jag trodde att jag ville gå där, hellre än på journalistlinjen som jag nog inte kom in på första gången jag sökte och därför började jag på Handels. Jag fullföljde fyra år av plikt trots att jag inte trivdes med annat än mina vänner där och några få lärares undervisning. Bland annat var Thomas Jordan en person jag uppskattade för hans mer öppna sätt att undervisa och vilja att välkomna samtalet i klassrummet. Han var då lärare i ekonomisk geografi. Inte kunde jag ana att Thomas idag har kommit att bli en av Sveriges ledande experter inom konflikthantering, det som har kommit att bli ett av mina stora arbetsområden. Varför trivdes jag inte på Handels då? Jag försökte så länge förklara för mig själv och andra och jag hittade säkert några viktiga skäl. Men idag så många år senare kan jag klart formulera för mig själv det som har varit den röda tråden av sökande i mitt yrkesliv och som jag fullständigt saknade på Handels i Göteborg på nittiotalet. Avsaknaden av ord som människor, mänskliga behov, relationer, empati, värderingar, syfte, social nytta, sociala mål och social impact vid sidan av ord som faktiskt användes hela tiden som målgrupper, lönsamhet, strategi, marknadsföring, produktion, produktivitet, effektivitet, optimering och resurser. Allt det jag i hela mitt liv har känt ett pockande intresse för, en drivkraft inifrån som vill min fulla uppmärksamhet, svårförklarat, varför så starkt? Allt det var då ickefrågor.
Percy Barnevik och sökandet efter mening
Percy Barnevik, en av Sveriges mer kända företagsledare som VD och sedan ordförande för industrikoncernen ABB i fjorton år var förresten där och höll en föreläsning på Handelshögskolan i Göteborgs 70-årsjubileum. Jag satt i en fullsatt aula och lyssnade tillsammans med mina klasskamrater. Det var oftast i aulan eller stora salar med teatersittning som undervisningen bedrevs i övrigt också, förutom självstudier av tegelstenstunga böcker jag nyligen slängde på soptippen i vetskapen om att jag inte ens ville behålla dem av nostalgiskäl. Innehållet är eller var lärorikt författade av namn som t ex Philip Kotler, den moderna marknadsföringens fader, men att paketera och presentera kunskap på det sättet, omöjligt för så många att ta till sig är inte värt att spara. Percy använde OH-bilder när han föreläste för oss. Alltså plastbilder som en lade på ett ljusbord så att bilden projicerades på projektorduken. Percy hade en bunt tjock som ett mjölkpaket bredvid sig och bläddrade bland bilderna och pratade och pratade. Jag kommer inte ihåg någonting men minns känslan i kroppen än idag. Den av förvirring, stress och också ensamhet. Är det en sådan företagsledare som Handels vill att vi ska vara? Är hans företagande och ledarskap det som vi ska inspireras av? Percy har sagt i intervjuer att han är en extrem tävlingsmänniska, har alltid velat prestera bäst till exempel i studier, leda de största företagen och vara snabbast i kappsegling. När han mot slutet av föreläsningen på Handels får tidsbrist så tar han sonika en bunt med OH-bilder han inte hunnit avverka och lägger dem åt sidan med orden: De tar vi inte nu, de hade otur att inte få vara med och sådana har vi inte tid med. Jag vet att många skrattade.
Inte visste jag då att jag i mitten av 2000-talet skulle sitta på Percys kontor i Stockholm och bli intervjuad av honom för att ingå i en av de första styrelserna för hans på så många sätt viktiga arbete med entreprenörskap och kvinnors företagande i självhjälpsgrupper genom den svenska organisationen Hand in Hand i Tamil Nadu i Indien. Det säger en del om en människas inre resa och sökandet efter meningsfullt arbete och att betala tillbaka av det en fått tänker jag. Att en global företagsledare med kontakter på regeringsnivå på många håll i världen som Percy, i ett av sina sista stora uppdrag i livet väljer att engagera sig så totalt i utsatta människors livsvillkor. För att åstadkomma inte bara ekonomiskt men också socialt värde genom att stötta fattiga kvinnors företagande. Han gillade mig vid intervjun, det var därför jag kom med i Hand in hands styrelse där i början, det minns jag. Det spelade också en roll att jag vid den tidpunkten ca fem år in i yrkeslivet trots min fortsatta återkommande förvirring ändå hade lärt mig mer av företagsledares sätt att tänka och arbeta.
Det lärde jag mig mer av genom mitt jobb på en mindre managementkonsultbyrå som på den tiden fick förtroende att jobba med flera av de största och mest etablerade företagsledningarna, styrelserna, frivilligorganisationerna och politikerna både i Sverige och utomlands. Där huvudägaren av byrån Bo Ekman och mina övriga kollegor gav mig en ovärderlig lärresa, för att använda ett ord som vi paketerade och sålde till våra kunder. Två av mina kollegor från den tiden är fortsatt både stora inspiratörer och nära vänner. En mer senior kollega och jag var bland annat i Silicon Valley med dåvarande VD och ledningsgrupp för Swedbank för att lära oss om hur både de nya startupföretagen och de mer etablerade företagen arbetade med innovation. Den här resan ledde sedan till att jag skrev ett tal för Swedbanks VD som inledning till bankens då årligt återkommande konferens Vårt Ekonomiska Läge med Sveriges ekonomiska och politiska etablissemang på plats. Så nog hade jag ändå lärt mig en del sedan åren på Handelshögskolan.
Jag kom också med i Hand in Hands styrelse genom en gemensam bekants rekommendation, även hon en ung kvinna som gick med i styrelsen samtidigt som jag. Mindre alltså vill jag säga på mina meriter som “bäst” och “snabbast”, sådant har aldrig drivit mig. Jag slutade på egen begäran i Hand in Hands styrelse endast ett drygt år senare och anledningen var att Percy på styrelsemötena naturligt intresserade sig för att driva organisationen på det sätt som han var van vid och det fanns ganska lite utrymme för det som var jag. I hemlighet drömde jag om att få möta en stor företagsledare som bjöd in sina kollegor med ett språk jag kunde förstå och omfamna. Jag drömde att vi alla satt där med en gemensam förståelse av uppdraget, ett meningsfullt syfte och kunskap om vad vi var och en kunde, förväntades bidra med och ta ansvar för. Hur konstigt det än kanske kan låta för en som aldrig arbetat med välgörenhet eller utvecklingsarbete så är samsynen kring syfte, uppdrag och fokus trots sammanhanget ofta låg, för den är outtalad. Alla förväntas kunna berätta och göra prioriteringar varje dag utifrån den gemensamma riktningen, läs passionen, vilket mycket sällan är möjligt. Följden blir inte sällan splittring och otydlighet både i ledarskap och följarskap med ohälsa som följd.
I Hand in Hands styrelse var det där och då bara att åka med och försöka ge kvalificerad input bäst jag kunde genom att begära ordet. Jag tyckte varken jag hängde med eller hade så mycket att bidra med och slutade. Percy vill skapa en affärsmodell för fattigdomsbekämpning att skala upp internationellt och den ambitionen respekterar jag. Jag fortsatte i en annan styrelse, en av världens största privata investerare av mikrofinans globalt där jag kom att engagera mig i över 15 år, mestadels i den internationella styrelsen och sedan också i valberedningen. Skapare av det här kooperativa företaget Oikocredit var från början Kyrkornas världsråd år 1968. En sådan kontext kunde Percy inte för sitt liv förstå hur jag kunde välja framför det han höll på med, sa han. Jag kunde då inte heller hitta orden för att förklara det för mig själv eller honom, det som jag nu formulerar. Och som styrelseledamot på Oikocredit kom jag ändå att få och skapa mer uttalade uppgifter som passade min yrkesprofil.
Handelshögskolan öppnar upp
Våren 2019 går jag in på Handelshögskolan i Stockholm och tiden kommer mer och mer i kapp. På grund av engagerade lärares och professorers engagemang, t ex Emma Stenström, så är det en installation av FNs Millenniemål jag möts av när jag går upp för trappan och in genom glasdörrarna till den stora innergården. Jag går dit för att lyssna till Otto Scharmer lektor på MIT i Boston som pratade om sin Theory U, teorier och arbetssätt för innovation och strategiskt tänkande som jag och några kollegor och vänner gick igenom och mediterade till i Ungern några år tidigare. En upplevelse jag beskriver i artikel 2 i Kärleksmanifestet. Scharmer har som en av de tydligare forskarna kring europeisk-amerikansk företagande länge haft ett allt tydligare budskap till företagsledare: rikta stjärnkikaren mot ditt inre. Tack Otto med kollegor för att jag fick nys om din theory U redan i början av 2000-talet, har guidats av den, och att vi idag pratar om den på Handels i Stockholm med självklarhet. Jag söker under samma period upp Lasse Lychnell, doktor i företagsekonomi på samma Handelshögskola och går på hans föreläsning kring sin forskning om meditation kopplat till ledarskap. Jag gillar titeln på föreläsningen: From doing good to being true. Han har ett eget företag som heter Being in Business med taglinen - Making a difference inside out. En med liknande ambition som jag, tänker jag och nästan dansar nerför trapporna på Sveavägen i Stockholm.
Min känsla nu som jag vill förmedla är förundran och tillfredsställelse, att det rör på sig, något tar form genom miljontals människors handlingar och attityder, många gånger i det tysta. Det viktigaste i livet sker i det fördolda. Jag har kämpat hårt och länge, från början utan att jag hade en möjlighet att sätta ord på det jag gör nu. Men ofta har den här kampen lett till för stora gap mellan mina och andras ambitioner och förväntningar på leverans. Alltför ofta har jag inte haft en aning om vart mina ambitioner ska ta vägen eller ens hur jag ska vilja uttrycka dem i en professionell kontext. Nu vill jag inte kämpa längre. Utmaningen är ändå att vara så tydlig jag kan med det jag vet. Helst vill jag bara flyta med, med stjärnkikaren inställt på mitt inre, på den kärlek för mig och andra jag vet möter mig om jag lyssnar inåt och öppnar upp. För det som Otto Scharmer benämner som open mind, open heart och open will där ett öppet sinne fritt från dömande tankar, ett öppet hjärta fritt från cyniska tankar och en öppen vilja fritt från rädsla kan få vara min främsta strävan som människa. Där domaren, rädslan och cynismen finns, men där ingen av de får tillåtas sitta i förarsätet någon längre stund och styra den bil jag åker med i. Och de får inte heller ta några avgörande beslut åt mig.
När jag lever med ett öppet och modigt hjärta kan jag möta omvärlden där den är med större medkänsla. Det i sin tur leder till mycket mer gedigna och relevanta professionella beslut för vår planet och mänsklighet.
Jag vet att jag är i gott sällskap i kloka människors gemensamma strävan. Många är vi som har fattat att insikterna som kommer inifrån är det själva meningen att vi också ska vara i dialog med. En mycket välkänd och etablerad dansk journalist Charlotte Rørth som helt utan att själv söka den för några år sedan var med om en djupt andlig upplevelse uttrycker det ungefär så här: Även kunskaper som har kommit till på ett ovanligt sätt, som min, har vi en skyldighet att berätta om. Djupt individuella insikter är också allmänmänskliga. Genom att sprida den här kunskapen och göra den begriplig kan fler på ett demokratiskt sätt vara med och forma utvecklingen i vårt samhälle.
Jag håller med Charlotte Rørth. Ny kunskap och nytt vetande uppstår hela tiden. Våra insikter om vad det är att vara människa utvecklar sig. Vad det är att vara företagsledare eller chef för en organisation idag är helt säkert inte alls samma sak om bara 50 år. Och det vi kallar sanning på vetenskaplig grund idag kommer att finnas sida vid sida med det som är allmänt sant då som inte kan mätas eller vägas. Eftersom vi är miljontals människor som i detta nu söker tillsammans så uppstår ett sammanhang och situationer där kollektiva intelligenser blir till, många gånger bortom orden.
Två själar en tanke är ett uttryck som finns av en anledning. Jag vill utmana dig och mig. Vi har en skyldighet att berätta om våra inre erfarenheter och kunskaper. För vad händer med oss och med planeten när vi så ofta inte gör det? Om det är mitt uppdrag så antar jag utmaningen, i sårbarhet, mod och i tillit. Jag har inte något annat val och har kommit till en punkt då jag varken vill eller kan tacka nej. Jag vill säga ja, till allt det som är du och till allt det som är jag.
På projektbesök med Oikocredit International 2018 på landsbygden i Ghana. Den här dagen imponerades vi av hur vår investering i en mindre lokal bank bidrar till att en familj genom att de tagit lån för solpaneler på sin hydda kan sälja el vidare till de bybor som t ex vill ladda sina mobiltelefoner eller tända en lampa på kvällen.
Privat foto tillsammans med mina kollegor i valberedningen.
Percy Barnevik som engagerad grundare, investerare och hedersordförande i Hand in Hand International.
Foto taget från Hand in Hand Internationals hemsida.
Percy Barnevik flankerad av USAs förre president George W Bush och försvarsminister Donald Rumsfeld, den senare också styrelseledamot i ABB. Som försvarsminister ljög han bland annat medvetet om förekomsten av massförstörelsevapen i Irak. Rumsfeld blev en mycket god vän till Percy och gav 1 miljon dollar till Hand in Hand. Jag minns att Percy ofta pratade om honom.
Foto taget från Sydsvenskan, fotograf okänd.
Tillbaka till Startsidan för Kärleksmanifestet.
